Vi har tagit ett vuxet beslut för våran lilltjej

Vi åker hem, redan om några timmar! Vi avslutar resan i Indien 1,5 vecka innan beräknat. 

Efter att allt varit bra och vi andades ut och tog flyget till Chennai idag och skulle njuta av lite strandliv i Goa så kom smärtan som en käftsmäll. Fick sammandragningar på flyget och det kändes som att hon skulle komma ut. Det tryckte neråt och en obeskrivlig smärta satte igång, i tre minuter. Sen var det lugnt och jag googlade sammandragningar. Inte helt ovanligt men de ska inte göra ont eller vara obehagliga. 

Fick oxå strax innan det nåt som rann mellan benen, trodde de va blod och blev lättad när det var vatten. 

Fortsatte enligt planerna, tog in på ett hotell och inväntade planet till Goa. Då kom det igen. Smärtan. Lika intensiv men längre och starkare. Stod upp i sängen, kröp, grät, skrek och tänkte att nu dör jag! Sen gick det över efter 3 min. 

Har haft kontakt med en barnmorska i min mammagrupp som hjälpt mig igenom det här. Hon kan naturligtvis inte säga alls vad de e. Kan vara en cysta, sammandragningar(men de borde inte göra ont) det kan vara gaser, förstoppning och ja ni hajjar: men de kraftiga smärtorna som inte borde vara så kraftiga tillsammans med vattnet gör att vi valt att åka hem. Är det fostervattem som sipprar kan det leda till en infektion och är det hål i fostersäcken är det inte så bra och vi vill absolut inte sitta i Indien. 

Vi håller tummarna för att allt är bra och att flygresan som vi lyckades hitta om några timmar kommer gå bra utan smärtor. 

Lilltjejen blev oxå helt vild efteråt. Vet inte alls om de e bra eller dåligt men jag filmade och hela magen gör vågor. Känns helt sjukt att man kan se det med  ögat o inte bara känna. Speciellt när alla säger att de e tidigt att ens känna henne så mkt som vi gör redan. 

V 23 idag. Nu ska jag försöka vila tills planet lyfter hem. Första gången jag inte har ångest av att åka hem efter en resa.
Det enda jag vill nu är att vara hemma o Sverie och veta hur hon mår och bara vara familj i ett hus med en katt! Rädsla och en oro för någon annan än sig själv förstår man nog inte förrän man sitter här, den känslan är läskig och går inte att sätta ord på.