Pappaledig och HON GÅR!

Nu har jag varit pappaledig i en vecka med Milano, dock endast på halvtid men ändå! I samband med det så började Milano ta sina första steg (16 okt) och nu går hon för fullt här hemma, vi som trodde det nästan aldrig skulle hända, haha! Milano är för det mesta en glad skit men så otroligt bestämd, får hon inte det hon vill just då så kan hon lägga sig ner och skrika rätt ut och typ slå med händerna i golvet (som en kaosunge på ICA som inte får godis, typ) men sen lugnar hon sig väldigt fort. 

Det är väldigt kul att testa på att vara ensam med att lämna/hämta London på dagis och åka runt med Milano till kompisar/handla osv. Och samtidigt rätt skönt för både Sanne och mig att jobba båda två så man får leva i båda världarna på något sätt. Men! Milano är himla mysig ändå, hon kan sitta i knät eller ligga på ens mage och bara vara väldigt länge, vilket passar mig alldeles utmärkt. Jag försöker flera gånger dagligen läsa böcker för henne (som London älskade tidigt) men hon älskar att slå igen dom och öppna igen osv, det är väldigt sällan man lyckas läsa en hel sida för henne. Samma sak med att bygga torn med klossar, man hinner knappt sätta två bitar på varandra innan Milano river ner allting. 
Hon är en himla sovare också, idag tex gick hon upp 7:45 och sov lunch i 2h och 40min och var ändå trött vid sin vanliga läggdags-tid 18:30. Så hon sover som sagt väldigt bra och nätterna igenom som regel. Ändå känner jag mig himla trött, konstigt det där. 

Hon har nu även börjat säga ”pappa” väldigt bra och det är kul, tills ganska nyligen var det mest ”mamma” eller ”mamamamamama” typ. Undrar vad nästa ord blir! 

Milano, du är så himla fin och det är fortfarande det bästa som finns att få dig att kikna av skratt. Det ska bli en fröjd att vara hemma med dig några månader och vi kan leka tittut, ”tagare” och alla andra lekar du älskar så mycket du vill.