Räkmacka tack !

Får man skriva att sista halvåret känts jävligt pissigt ? Trots att alla är friska och hela den biten.  

Det har hänt så otroligt mycket sista sex månaderna. Vi har flyttat två gånger, bott hos mamma i över en månad, renoverat klart det vi bodde i, renoverat det nya, Micke har fått blodpropp och varit sjukskriven, min syster har legat på sjukhus, våra hyresgäster har betett sig som skit och rena rama mardrömmen har uppstått i samband med uppsägning. Våra bilar har gått sönder varannan gång nu i månader, jag har nockats totalt av en trötthet jag inte kan sova bort. Att träna finns inte ens på kartan och hade jag faktiskt inte vetat,hade jag trott att jag varit gravid igen. Somnar sittande på en köksstol liksom, den slags energinivå snackar vi om. Noll alltså. Jag tappar liksom lite det här med sociala medier i allt detta. 
Jag kan inte bestämma mig om jag vill skriva ut allt bajs men skriver hellre ingenting än att låtsas som att allt är svinbra. Så oerhört mätt på hur sociala medier får folk att må. Har diskuterat det mycket i det sista. Hur allt är. Ettårs kalas som ska vara värsta eventet, hur dagens möhippor slutar i utlandsresor i 9 fall av 10. Babyshowers som tar AV och allt jäkla påhitt .Allt är så maxat. Känns som att det handlar om att bräcka varandra. Alla bröllop med hashtags som är helt överfulla, är någon ens på festen, alltså på riktigt ? För de flesta filmar ju med mobilen....
Kransar på midsommar som barnen inte ens har på huvudet mer än på bilderna, ja alltså ni hajjar.. Så leds. Vill liksom inte vara en del av allt det där men ändå kan man komma på sig själv av att haka på. Londons ett års kalas tex, Hua. Allt skulle va sockerfritt, smoothies i små glaskannan som vi sprayat locken på. Så jävla stressad och London vägrade sova och jag blev förbannad på henne, en ettåring?  För att jag inte skulle hinna fixa klart om hon inte sov. Kräks lite på mig själv. Seriöst. Konstigt at hon inte kunde sova, hon kände väl av min stress. Skitnojjig att hon då skulle somna mitt i kalaset och inte vara med när man fixat så mycket. Som att hon brydde sig? Hon kommer inte ens minnas det. Herregud. Sen dess kör vi familj o de närmsta vännerna, grilla hamburgare och det man orkat bakat. Hade jag gillat köpekakor hade jag köpt det. Jag har liksom inte ens njutit av viktiga tillfällen för att man har fixat en massa? När blev allt runtomkring viktigare än att vara i nuet. Det var ett tag sen jag blev väldigt lyhörd på de här grejerna och har nog sen dess försökt att bara vara lite mer så. Men det är inte alltid lätt. 
När man sen åker till USA och folk inte ens frågar vad man jobbar med och man inser hur vi svenskar är så jävla kåta på vad man gör, vad man studerat osv, för det är den du är. Personen bakom är liksom inte lika viktigt. När man själv varken pluggat eller vet vad man ska jobba med efter den här mammaledigheten (heller)så var ju den känslan helt magisk.
Hur ofta tror ni jag får den frågan ? Och hur ofta jag svarat "jag vet inte , det löser sig" för jag har aldrig varit orolig över att inte få ett jobb. Men alla andra verkar helt klart oroliga för min skull. Klart jag ibland känner att jag borde kanske plugga, men motivationen finns inte till något just nu. Så nu har det nästan blivit roligt att svara just det jag svarar"jag vet inte" det retar nästan folk. Som att jag borde ha det mer uppstyrt nu när jag har barn och hus. 
Men det är inte  heller svinenkelt att börja plugga upp ämnen när man är 30, hade jag vetat det när jag var 16 så kanske jag hade gått till skolan lite oftare. Eller så hade jag inte gjort det, för jag mådde skit och åt antidepressiva. Så på den fronten var det nog kört ändå. 
Ni fattar min poäng. Ibland blir jag trött på alla såna här inlägg också, kan inte bestämma mig om man bryter mot det perfekta eller bara vill ha uppmärksamhet. Sociala medier är ett jävla system som jag inte kan bestämma mig hur jag ska använda. Lite så just nu. Ta bilden tex, lite filter så syns det ju inte att jag precis tagit en näve piller för en störd förkylning och mådde rätt dåligt. Men fira midsommar , det måste man ju. Typ. Nej det måste man verkligen inte och klart sitt eget välmående är viktigare men ibland känner man att man som förälder kanske kan ta sig några Ipren så barnen (som börjar minnas haha) kan få en fin dag. Där är det nog viktigt att väga in vad som är viktigt och inte. Jätte svårt ibland. Sen dess har jag legat i sängs och Micke har fått agera lekfarsa delux. Han har en vecka kvar på jobb sen kommer en välförtjänt semester på sex veckor och ja årets nästa halvår ska vi fan glida igenom på en räkmacka tack !