Antibiotika och onda öron

Det blev inte bättre över natten. Milano sov till 10 och hade hög feber när hon vaknade. Vi åkte in till läkaren nästan direkt. Hon hade öroninflammation och antibiotikan är så pass äcklig att det verkar omöjligt att få i henne. Hon kräks direkt. Alltså kaskadspyr.


 London ville sova en natt till hos mormor och morfar, det fick hon. Milano kräver allt fokus just nu och känns så bra att kunna ge henne det och veta att det inte går ut över London. Både jag och MIcke åkte till mamma idag för att hälsa på våran dotter,hon blev absolut glad och så (?!) men ropade hejdå utan att se sig om när vi sa att vi skulle åka hem. Fick seriöst be om en kram. Känns ju jätte bra att det är på det viset såklart, hon stormtrivs ju där. Det kommer säkert en tid för när allt är mamma och pappa och man inte kan lämna utan gråt.
Men oj vad man saknar henne. Tomt här hemma utan min virvelvind. 

Håller tummarna för att jag inte åker på något för jag har blivit bjuden på bio på fredag. Yes, jag och Madde ska se 50 shades darker och dricka vin, det ni. 
Som jag ser fram emot det. Förra filmen kollade vi också på tillsammans på bio. Då hade vi ett barn ivar och smet hemifrån några timmar. Nu har vi två. Tiden? 

De här bilderna fick jag ta på London när jag sa att hon skulle få låna min mobil en stund. Den första suddiga är alltså en bild jag bara tog utan att få(nej mamma inte ta kort på mig) sen säger jag det magiska ordet "mobil" och voilà. Fan alltså mobiljävel.