Tacksam

Så tacksam för att den här utsikten infinner sig ibland, tacksam för våra barn och vårt hus. Möjligheterna vi har och hur bra vi faktiskt har det runt omkring oss. Familjen och vännerna. Vad gör det egentligen om barnen vaknar på nätterna i perioder, den egnatiden försvinner, en halsfluss som inte vill ge sig och såna grejer? Det är liksom ingenting. Seriöst. En kille vi lärt känna och som vi bjöd in till jul förra året ska bli utvisad, för att han är 18. Till ett land som är farligt och utan föräldrar. Han som hade drömmar om universitet, Volvo, hund och fru. Han som älskade att åka pulka med oss och desto mer fyrhjuling med pappa. Seriöst. Om man ändå kunde göra mer. Jag ska iallafall fall börja med att sluta klaga så jäkla mycket. På skit. För det gör man. Hela tiden.