Our Lovestory ( Väldigt privat och detaljerat)

7 juni vad datumet som vi drömde om i tre månader eller mer exakt 92 dagar. Jag skulle hämta dig på Arlanda, 08.40 skulle du landa jag hade tänkt vara där 9 men hade även förberett dig på att jag förmodligen skulle vara försenad, för sån är jag. Det var jag också, kommer inte ihåg hur mycket men jag gick in på terminal 2 som jag trodde du skulle landa på, såg mig omkring, nervös som satan. Du ringde och ja tänkte att nu står han och tittar på mig någonstans men det gjorde du inte. Du var nämligen på terminal 5.
 
I bilen påväg till Arlanda
 
Jag Hann köpa en kaffe innan jag sprang ut till bilen och började hetsa till rätt terminal. Pratade med dig hela tiden och visste inte riktigt vart jag skulle åka. Jag hör dig säga, ”är det du som åker i en röd bil bakom en busos i bussfilen kanske?” haha klart att det var jag, virrig som alltid. Det glömdes rätt fort bort, jag stannade öppnade bilen klev ut och vi skrattade båda åt min entré, du trycket upp mig mot bilen och vi kysstes som att vi aldrig gjort nåt annat. För det är precis så allting känts med dig. Som att det alltid varit vi.
 
I bilen satt vi bara och log, tog på varann. Vi var kära och jävligt uppspelta på samma gång. Tre månader distans och helt plötsligt satt du i min bil och jag hade tagit ledigt 4 dagar, något som i stort sett aldrig i min jobbkarriär på Åtellet hade hänt. Det var strålande väder och det skulle bara vara vi. En underbar känsla som får mig att le av bara tanken. Vi pratade i mun på varandra, eller så var det jag som pratade och inte gav dig en syl i vädret i vanlig ordning, men i alla fall , vi sa flera gånger, hur sjukt det var att vi satt här, du och jag efter så lång tid.
 
Väl hemma såg jag Hanna med en väska smygandes upp för trappen(ironiskt stora tysta steg) hon skulle flytta till mamma över helgen och insåg att hon var försent ute haha. Vi slet av varandra kläderna så fort vi kom innanför dörren och de var väl det hon visste och anledningen till att hon flydde sin kos över helgen. Det är riktig syskonkärlek det ;) Det var magiskt förstås. Du tittade mig i ögonen som ingen annan, du tog på mig som ingen annan någonsin gjort. Du kändes så otroligt trygg i dig själv.
 
 
I morse sa du till mig, ”kom hit” sen sa du, det var det första jag sa till dig när vi sågs i Bangkok. Jag minns det som igår, jag hade tagit en spontan semester till Thailand med tjejerna. Du var ute och reste och hade fifflat till det med ditt indiska visum och tog första bästa plan till ett billigt resmål när det inte blev Indien som planerat. Det blev Phuket. Jag hade precis flytt södra Thailand på grund av solbrist och befann mig på Koh samet där solen fanns. Jag satt på ett internetcafé när Micke Kalin dök upp i chatten
 
-Är du i Thailand?
-Ja, är du?? Vi MÅSTE SES skrev jag
 
Vi hade träffats i januari 3 år tidigare i Laos. 2010. Där var det fylla och tubing som gällde och vi fick egentligen ingen ärlig chans att lära känna varandra då. Du var less på festen och tyckte jag och Tina var för spårade, vi passade bättre ihop med dina vänner just då. För de var inte less på festen och festade hårdare än oss alla tillsammans. Hur som helst så sågs vi i alla fall då och nej det var inte kärlek vid första ögonkastet, inte vid andra heller för den delen.
 
Men tredje gången gillt heter det va?! Andra gången vi möttes var det i Thailand någon månad senare, jag var ledsen och du av alla människor kom fram och frågade hur det var, vi pratade lite minns jag men sen var jag för ledsen för att sitta där och skämdes för att jag grät, till saken hör att klockan var närmare 10 på morgonen och att vi festat sen eftermiddagen dagen innan det. Så man kanske inte var helt skärpt. Efter att ha kvicknat till efter den fyllan så insåg ja att jag kanske till och med hade varit otrevlig mot dig, så bestämde mig för att skriva förlåt på facebook.
 
Du svarade med att det inte var någon fara och att du var lika full själv och hade tänkt skriva och fråga om det var du som gjort mig ledsen från början(så bra minne hade du älskling). Där och då började en lång mail konversation. Du tipsade oss om Bali och vi skrev lite sporadiskt till varandra under resans gång, du åkte hem till Sverige 1,5 månad innan mig tror jag.
 
När jag kom hem från Indien så flyttade jag tillbaka till Oslo direkt och efter sommaren så började vi höras igen. Du bodde på Irland och skulle vara där ett tag innan nästa resa. Vi mailade och blev snart flirtiga och kallade varandra älskling hit och dit, med glimten i ögat förstås. Vi pratade om att ses, jag skulle komma till Irland när jag fick en ledig helg och jag vet faktiskt inte varför det inte blev av men tiden gick och sen skulle du ändå komma hem över jul och från Norrtälje till Uppsala var det ju inte så långt, vi kunde ju ses då.
 
Du kom aldrig hem över jul och jag hade träffat en kille, så mailandet rann ut i sanden. Du skickade lite hjärtan lite då och då, jag svarade inte. Ett år (2011) senare skrev du nåt i stil med;
 
Sen var det tyst ända tills ditt namn kom upp i chatten igen ett år senare och du frågade mig om jag var i Thailand. Jag hade precis avslutat förhållandet jag hade, även om jag inte gjort det officiellt ännu. Vi snackade vidare och kom överens om att ses i Bangkok.
 
Vi skulle ha 2 dagar tillsammans om allt gick enligt planerna. Du skulle tillsammans med din kompis Fredrik bila 90 mil från Phuket till Bangkok. Jag önskade dig lycka till med skratten i halsen, att köra bil i Bangkok skulle jag inte ens rekommendera en Bangkok-bo typ. Hetsigare trafik med fler bilar och aldrig chans att vända får man leta efter. Men ni skulle minsann på roadtrip så vad skulle jag säga. Det var bara att vänta.
 
 
Jag och Mickis hade tagit oss från Koh Samet redan dagen innan och tagit varsitt gigantiskt rum i ett lite bättre område i Bangkok, Sukumhvit hette gatan. Lätt som en plätt kan man tro, men till skillnad från Sverige så är en gata där flera mil lång och det var i stort sett den enda riktlinje ni hade att gå efter. Jag slog vad med Mickis att det skulle ta ca 3 timmar för er att hitta till oss när ni väl kommit till stan. Det blev nog exakt det om inte mer. Jag och Mickis hade legat och väntat vid poolen medan du och jag både hade pratat i telefonen och sms:at bilvägar och allt vad det var. Det började kännas rätt hopplöst och vi bestämde oss för att gå ner på stan och leta efter skor till Mickis. Vi gick ut på gatan när Mickis inser att vi precis gått förbi ett apotek och måste springa tillbaka.
 
Jag väntade i ändan av gatan på att hon skulle springa tillbaka lite fort. Hinner inte så mycket mer än att vända mig om innan jag ser en svart liten bil med rutan nervevad och ut hänger en sjukt snygg kille som ser precis ut som dig. Det tog mig några sekunder att fatta att det faktiskt var du som satt där. Trafiken stod i stort sett still, och där kom orden, du tog ner kartan du hade i handen, vinkade mig till dig och sa ”kom hit” jag gick till bilen böjde mig ner, du tog ett stadigt tag om min nacke och kysste mig.
 
Jag förklarade vägen och ni parkerade eran bil vid hotellet och du gick genast fram till mig, tog tag i mitt huvud och kysste mig igen, och SEN parkerade ni bilen på rätt ställe och så hjälpte vi er upp med väskorna. Jag gav er varsin öl och ni kastade er på soffan, jag och Mickis var rejält hungriga vid den här tiden och antog att ni ville vara ensamma en stund och vila eller duscha så vi gav er nyckeln och drog.
 
Vi gick till ett suchi ställe som vi sett tidigare, unnade oss ett dyrt vin och satt och skrattade, när vi ätit färdigt tog vi med oss vinet ut och satte oss precis utanför restaurangen, vilket gjorde att vi hamnade precis ute på gatan. Mickis var dålig i magen och sa att hon var tvungen att släppa på trycket och vi hade nog båda förväntat oss en pysare då det satt en thailändare precis bredvid oss på den minimala bänken vi satt på. Men nejdå, det riktigt dånade i stenbänken och vi nästan grät av skratt och från ingenstans dök ni upp. Vi skrattade desto mer och sa att vi skulle ses hemma, ni var ute på matjakt. Jag la mig på sängen när jag kom tillbaka, dåsig av vinet, somnade till med lugn musik från mobilen bredvid mig.
 
När vi var ute kände jag hela tiden dina blickar, så fort jag gick förbi dig la du handen på min rygg, även om det bara handlade om sekunder ibland så gjorde du mig alltid uppmärksam på att jag var din. Jag kände mig trygg med dig och otroligt sedd. Du fick mig att känna mig som den enda personen i rummet, och när vi då och då stannade för att kyssa varandra så kändes det som att det bara var du och jag där. Som att vi var med i en gammeldagsfilm som pausat, som att allt stod still förutom vi. Som att världen var svart/vit men du och jag hade färg. Vi spelade biljard och drack lite öl men det jag egentligen ville var att åka hem till sängen med dig, känna det som jag hade känt några timmar innan, för det var helt magiskt.
 
 
Första bilden på oss :)
 
Hela den dagen , dagen efter vi setts för första gången. Så var det som att det varit vi hur länge som helst, vi höll i handen, pussades som att vi alltid gjort så. Vi hade redan innan skojat om att vi skulle vara tillsammans i två dar och sen göra slut samma dag som det var dags för mig att åka hem. Den här dagen sa jag till dig:
 
”imorrn är det dags för oss att göra slut”
 
jag tror att både du och jag tog det på större allvar och kände att om det var nåt vi absolut inte ville så var det just det. Att åka ifrån varandra. Vi sa dock ingenting om det. Sista kvällen var vi i China Town, vi hade lyckats tappa bort tjejerna så du, jag och Fredrik gick runt och fotade, smakade konstiga saker, skrattade åt saker som inte ens var roliga. Vi tog en tuktuk till Koh san road, jag hetsköpte saker för mina sista bath, vi satte oss på en pub och lyssnade på livemusik med en thailändsk trubadur som faktiskt var väldigt bra trots fel engelskt uttal på i stort sett allt. Vi kunde knappt höra vad vi sa över bordet, men det gjorde ingenting, för du hade hela tiden min hand i din över bordet. Vi såg på varandra och log mellan försök att prata med de andra och att lyssna på musiken.
 
Den natten var alltså andra och sista natten. Dubbla känslor, lyckliga över att ha fått de här dagarna, ledsna för att de skulle ta slut. När vi låg där sa jag att jag inte ville åka hem. Du sa att du inte heller ville att jag skulle åka. Jag somnade på ditt bröst och lyckades få feber mitt i natten, jag minns hur du väckte mig och sa hur overkligt varm jag var, hämtade en blöt handuk och en flaska vatten till mig. Jag var jätte ynklig och uppskattade varenda sak du gjorde för mig. Jag somnade om på samma sätt som första gången, på ditt bröst. Vi vaknade flera gånger samtidigt den natten, jag frågade varje gång vad klockan var och du svarade. Jag kommer ihåg lättnaden när du sa att den bara var fem(jag skulle upp vid 7 tiden), det betydde att jag hade ytterligare två timmar bredvid dig.
 
Att säga hejdå den morgonen var nervöst men det kändes ändå så självklart att det här inte var sista gången vi skulle ses. Jag satte mig i taxin och kunde inte hålla mig utan skickade ett sms på en gång.
 
 
Första sms:en ;)
 
Efter det var det i stort sett vi. Vi mailade varenda dag, skypade när vi kunde och räknade dagarna tills vi skulle ses igen.
 
Dagen på Arlanda var en lång väntan men värt varenda minut. Jag hade väntat ännu längre på dig om det hade behövts. Folk säger att vi är oförskämt kära och nej vi är inte blyga med att visa våran kärlek, jag hoppas att alla känner såhär för sin partner men ärligt talat så tror jag inte det. Hoppar du så hoppar jag!!
 
Våran kärlekshistoria fortsätter med att vi två ska bli tre. Det har varit intensiv kärlek och allt har rusat fram , men vi kunde inte hålla oss och det kommer bli den mest älskade unge som någonsin har fötts på den här jorden. Nu ska vi åka ut på en resa med lillen i magen, då det bara kan vara vi.
 
För hur bra vi än har haft det så har det här året varit kantat av väldigt mycket jobbigt också, en svår period med distans istället för att bara vara nykär, en otroligt lyckad sommar men med jobbigt slut då jag blev sjukskriven och var helt slut. Den vägen blev en lång väg tillbaka och jag är inte riktigt där än. Men du har stöttat mig och utan dig hade jag förmodligen aldrig ens tagit en sjukskrivning och vem vet hur jag hade mått idag då.
 
Du tog tag i sakerna jag inte kunde, struntade i att fixa jobb för att vara med mig, stängde av min mobil och skärmade av mig från omvärlden genom att sätta mig i ett hus i Mora. Med böcker, mat och ett lugn som bara kunde infinna sig så långt bort från Norrtälje som möjligt. För att komma tillbaka helt och bli mig själv igen så valde jag att säga upp mig, njuta av livet och ha en helt fantastisk graviditet utan att jobba och bara fokusera på träning, att ta det lugnt och bra mat. Nu börjar mitt liv på riktigt. Med dig, oss. Och att starta med en två månaders resa i värmen för att sen mötas av våren känns helt overkligt bra. Så det här är inledningen på våran saga, ett första kapitel utav många kommande. Jag längtar efter att få uppleva varenda sida med dig.
 
 
 
Bild från första helgen